Niomanader.se I samarbete med Babyplan®
Du är här:

Senast uppdaterad, 1 oktober 2018, Av michael

Charlottas berättelse om ofrivillig barnlöshet (IVF)

Jag är en tjej på 30år, min kille är 38. Vi har försökt få barn i 6,5 år nu, men det vill sig inte.

Jag har fått diagnosen PCO, min mens är väldigt oregelbunden och jag vet inte ens om jag har ägglossning över huvud taget, därför har vi gjort 3st IVF-behandlingar.

Sista gången gjorde vi en ”antagonistbehandling”, vilket betyder att man slipper sprayen, och alla biverkningar den medför. Det går snabbare också, man börjar med sprutorna, i mitt fall puregon, på cykeldag 2 eller 3.

Tyvärr så har inget försök resulterat i något barn, första gången blev jag gravid, men det blev ett mycket smärtsamt MF i v.7.

Vi går i Umeå, där får man bara ett försök, samt ett frysförsök, vårt frys gick dåligt, äggen ville inte klara sig genom upptiningen… Sedan betalade vi för försök 2, 21000kr, och nu har vi pungat ut med 43000kr för ett 3-pack, första är alltså redan gjort, den 27:e mars testade jag minus.

Nu har vi två försök kvar, men jag är inte så hoppfull längre till att det skall lyckas, därför har vi tänkt mycket på adoption. Ju mer jag tänker på det desto mer positivt inställd blir jag till att adoptera! Så jag är mycket inne på de sidorna och läser och ställer frågor till de som vet mera i den frågan!

Äntligen fastställt dag och tid för äggplock! Blir på fredag 8/6 kl. 07.30. Ett ägg hade befruktats och fortsatte dela sig. Fick tillbaka det dag 3, då var det 6-celligt. Nu följer en olidlig väntan innan testdag! Hoppas det vill sig den här gången. Hoppas hoppas hoppas…

Men nej, idag, 25 juni, kom mensen… Sååååå sååååå sååååå så ledsen…

I sommar kommer jag äta pergotime och metformin för att få ägglossning, så nu är det bara att köra på ”naturligt” och hoppas på det bästa. Det KAN ju faktist funka! Annars har vi ju ett försök kvar, det kommer bli med puregon och suprecurspray eftersom det gett bäst resultat av de metoder jag testat. Funkade inte, sista gången kollade jag mig cykeldag 38! Höga förväntningar och ett hårt fall, minus. Jag hade inte ens fått ägglossning denna månad.

Är också med i tråden minusflickorna, där vi som testat – kan trösta varandra efter den här grymma väntan som för så många av oss blev negativt, tack för att ni finns tjejer!!!

27/7-07 gifte vi oss ”i all hemlighet” i st Mikaels kapell i Vindeln! Vuxenpoäng!

Har just avslutat föräldrautbildning i Lycksele. Jättekul att få träffa andra par i liknande situation! Lärorik utbildning. Väntetiden verkar vara ca 3år innan vi får bli en familj på riktigt. Det kommer bli en låååååång väntan…

Nu är jag i chock! Vi har gjort vårt 5:e och sista ivf (icsi och blastocystodling) och fredagen 7/12 testade jag! Två dagar efter egentlig testdag, vågade inte testa eftersom jag visste hur ledsen jag skulle bli om det blev . Men det blev plus! Jag har inte fattat att det är sant än, har sparat testet och tittar på det lite nu och då, fortfarande ett tydligt starkt plus!
Samma dag fick jag hem brevet jag väntat på så länge, vi skulle få påbörja hemutredningen. Nu kanske vi inte behöver vänta i 3 år på att bli en familj. Jag försöker ta var dag för sig, vet ju att mycket kan gå fel. Men än känns det bara UNDERBART, mår lite halvkasst ibland, och det känns HÄRLIGT! Mår gärna illa, då känns det ju att det är SANT!

Idag är jag i v.6 Eller drömmer jag? Kan det vara sant? Har min högsta önskan slagit in? Låt mig aldrig vakna mer om det är en dröm!

Fått tid för vul 18/12. Jättenervöst att nåt skall vara fel, drömmen är ju att allt ser normalt ut. Det var ett litet tickande hjärta vi fick se, vilken härlig känsla!!! Allt såg normalt ut så för tillfället är jag lättad och jag hoppas det går bra i fortsättningen också, det är ju några kritiska veckor kvar. Men just nu är jag bara såååå lycklig! Har fått tid på specialistmödravården hos diabetesbarnmorska 3/1. Spännande!

Har just varit på inskrivningen och allt ser bra ut än. Bebisen är ca 3 cm stor redan. Fick nya bilder från ul, man såg jättebra trots att jag bara är i v. 9+2, vilka fantastiska apparater det finns! Hjärtslag 178.

16/1-08 Andra besöket på spec.mödravården. Allt ser fortfarande bra och helt normalt ut! Nya bilder, nu stod han eller hon på huvudet v.11+1 nu, nästa besök 4/2. Läkaren tyckte att jag kunde andas ut nu när allt var så bra, men riktigt lugn kan jag nog inte vara förrän han eller hon förhoppningsvis kommer ut… 5 cm från huvud till rumpan, hjärtslag på 159!

4/2 Allt var normalt. Bebisen var nu 8,1cm och hjärtslagen 145. Mycket aktiv bebis, slog sig på näsan hela tiden! Nu har jag lovat mig själv att sluta vara så nervös. Har berättat i dag att jag är gravid, så nu är det officiellt! Hoppas det går bra nu… Fick göra ett NUPP-test också. Risken för downs var bara 1/3438. Är i v. 13+6 i dag.

18/2, allt gick bra, förutom att jag tagit fel på tiden och kom en timme för sent… Men Nisse kunde träffa mig i alla fall! Alla provresultat var tiptop, hba1c hade sjunkit till 4,6, (från 5,5 och sist 5,0) blodtrycket var 110/65, hb 125, kolesterol 4,6, jag väger 75kg etc. Har alltså gått upp 5 kg sen ÄP. Bebisen mådde bra och hjärtat slog 145 nu med! Glömde fråga hur stor bebisen var nu, så han mätte sitthöjden senare, han eller hon hade vuxit till 11cm. Allt var normalt, jätteskönt! Nu blir det det snart ”stora” ultraljudet, och då får vi veta om det är en liten kille eller tjej som finns i magen, spännande! Har fått för mig att det är en kille? Men jag vet ju inte…

Idag, 26/2, strax innan 12.00, kände jag första sparken!!! Som ett hjärtslag nästan men långt ner i magen, en ganska ordentlig liten puff! Helt fantastiskt!!! Ul, det stora gick bra. Allt såg bra ut, bebisen var lite större än den skulle, (2 dagar) men läkaren sa att man inte ändrar BF för ivf:are. Och, japp, jag hade rätt, det var, utan tvivel, en liten KILLE! Med Lars näsa och min pussmun! HbA1c hade sjunkit ytterligare, till 4,3! Det är ett heltidsjobb att sköta blodsockret nu, men det är det värt. Kommer bli sjukskriven alla mina nätter nu från och med 25/3 på inrådan från min diabetessköterska och diabetesläkare. Men jag hade så mycket semester kvar att jag tar semester i stället för sjukskrivning från början.

26/3, nytt besök, allt var bra, killen var en hel vecka större än han skulle, men det kunde vara så tydligen. Jag hade gått ned lite i vikt sen förra gången. Bltr 110/68. HbA1c hade fortsatt sjunka, låg nu på 4,0. Nu är det mycket sparkar, tydliga och varje dag!

9/4. Nu vägde killen 648 gram. Han var fortfarande ca en vecka större än förväntat. Blodtrycket hade stigit till 120/70 och jag hade +2 på ketoner och +3 på glukos. Blev värsta livet och jag fick träffa läkare och allt. Skulle vila och ta ny urinsticka senare. Kollade på kvällen och morgonen efter, då var allt bra. Jag tror allt berodde på en bastant lunch på hotellet innan. Hade gått upp 2 kg. (Hoppas det också hade att göra med den bastanta lunchen!) Nu är jag i 6:e månaden!

23/4 Ser bra ut än! Fick äntligen bilder när han INTE höll för ansiktet! Hade ketoner nu med, men Hba1c låg på 4,1 mmol/l sist, så ingen vet varifrån de kommer… Hade inte gått upp något i vikt denna gång. Nu börjar blodsockret svänga däremot, nu är det nog dags att börja höja insulindoserna. Fick börja med järntabletter.

7/5 Idag var ingen bra dag. Hade äggvita i urinen, igen. Tog alla tester jag kunde för att se om det kunde vara tecken på havandeskapsförgiftning, men allt visade på att det INTE var så. Hade Bltr på 120/65, stod stilla i vikt, alla flödesljud var bra och jag hade lagom mycket fostervatten. Så det kunde alltså vara njurarna som läker äggvita. Tänk om njurarna håller på att ge upp? Fan fan fan, jävla diabetes! Den enda sammanfattning jag har just nu. Sen så var killen jättestor nu också, han låg på +29%. Trots att jag legat jättebra i socker och skött mig helt klanderfritt, men tydligen var det bara så för en del diabetiker och inget man kunde styra över. Ska lämna lite nya prover nästa vecka och sen ska jag in och träffa läkare måndag 19/5. Hoppas på det bästa då…

19/5 v. 28+6 Jo då, njurarna läckte lite… 240 tror jag albuminvärdet låg på, skulle vara under 30. Men det kunde gå tillbaka när han kommit ut. Hoppas på det. Han vägde nu drygt 1800g och låg på +29,3%, men han mådde bra där inne. Huvudsaken det! Han har lagt till sig med huvudet neråt sedan några veckor tillbaka. Sammanlagt viktuppgång är 10 kg! Blodtryck 140/70, så högt brukar jag inte ha. Hjärtljuden 132. +1 äggvita, +1 ketoner.

Fre 23/5 kollade jag en sticka hemma och nu var det +2 på äggvita och max på vita blodkroppar i urinen. Ringde och meddelade spec MVC och de tyckte jag skulle komma in på en gång. Där fick jag lämna nytt urinprov som skulle skickas på odling och ta 4 rör blod och sen kollades barnets hjärtljud och mina förverkar i en maskin. Tyckte hjärtljuden var högre nu, mellan 170-190 som oftast och mina sammandragningar var upp till 29 enligt maskinen. Känner inte av några förverkar. Blodtrycket var högre än någonsin, 150/85! Så läkaren sjukskrev mig och jag måste vila. Får bara ligga ned, och får inte anstränga mig något. Fick ny tid på onsdag. Det kunde vara begynnande havandeskapsförgiftning, men akut kejsarsnitt var inte akut, inte än i alla fall! Tur, är ju bara i v. 29+3.

Tack till alla underbara tjejer som hela tiden stöttat mig! Och tack till IVF-kliniken i Umeå med världens bäste läkare dr. Sol! Jag hoppas alla får uppleva den totala känslan av lycka som jag känner just nu, lycka till med allt ni som fortfarande kämpar, vare sig det gäller ivf eller adoption!

/Charlotta

» Läs om PCO

» Läs mer om fertilitetsbehandling