Niomanader.se I samarbete med Babyplan®
Du är här: , Av michael

Vagnial förlossning

Första delen – öppningsskedet
Man kan säga att förlossningen första del består av tre faser.

Under den latenta fasen, vilken normalt är den längsta delen av det första skedet, mognar livmoderhalsen och öppnas till omkring fyra cm. Under den här fasen kan värkarna vara lätta och/eller oregelbundna. Denna fas är förlossningens i regel längsta del. Den kan vara från fyra upp till uppåt 20 timmar. Smärtan känns oftast i ryggen och neråt ljumskarna. Det är bra att vara uppe och röra på kroppen.
Generellt säger man att kvinnor idag kan inta nästan vilken ställning som helst under förlossningen. Ofta byter kvinnan ställning minst ett par gånger under arbetet för att finna en ny bättre position som underlättar. Ibland kan det dock vara så att barnmorskan behöver ha bättre koll på situationen och då kan hon be dig lägga dig på ett visst sätt, tex i gynställning, för att hon ska kunna undersöka. Ofta är barnmorskorna flexibla men dom är där, inte bara för ditt bästa, utan även för barnets bästa och du bör därför lyssna noga på din barnmorska.
Om du känner att du inte får kontakt med din barnmorska eller att ni inte ”stämmer överrens” så kan du få be om att byta. Det är inget ovanligt eller konstigt.

Den latenta fasen följs av den aktiva fasen, då livmoderhalsen öppnas från fyra till tio cm. Under denna fas framskrider förlossningen vanligen fortare och värkarna är kraftigare samtidigt som de varar längre och kommer mycket tätare. Smärtan förskjuts nu ofta från ryggen ner mot nedre delen av livmodern och höfterna.
I slutet av öppniningsskedet kommer övergångsfasen. Livmoderhalsen är nu i det närmaste vidöppen och i och med att motståndet har minskat börjar värkarnas nedåtdrivande kraft göra sig påmind. Övergångsfasen kan vara mycket kort, kanske bara några minuter, men kan också pågå under flera timmar.

Din partner kan massera din rygg och barnmorskan hjälper dig med olika slags smärtlindring som lustgas, TENS, ryggbedövning eller injektioner. Du kan lyssna på musik eller avslappningsband. Det kan bli segt och långdraget, men det hjälper när man tänker på att mötet med barnet kommer närmare och närmare för varje värk.

Andra delen – utdrivningsskedet
Det andra skedet av förlossningen börjar när livmoderhalsen är helt öppen och slutar när barnet är fött. Ibland, speciellt hos förstföderskor, kommer en vilopaus mellan första och andra skedet. Under denna kan värkarna bli mer oregelbundna eller till och med upphöra en stund. Då är det läge att passa på att vila en stund.
Det andra skedet kan vara från några minuter till ett par timmar och ibland ännu längre. Hos omföderskor brukar det ta kortare tid men längden på varje förlossninge beror på flera faktorer som fosterhuvudets storlek, form och position, bäckenöppningens storlek och kraften i värkarna.

I och med att livmoderhalsen nu är helt utplånad tränger barnets huvud steg för steg ner i bäckenet. Det vrider sig för att anpassa sig efter bäckenkanalens form. Huvudet trycker mot tarmarna och du kan uppleva ett starkt behov av att tömma tarmen. När huvudet passerar det smalaste stället mitt i bäckenet kan det hända att du blir illamående och kanske kräks, detta går över när barnet kommit förbi det smala partiet.
Mot slutet av övergångsfasen har barnets huvud nått ned till bäckenbottenmuskulaturen och det är berett att födas. Känslan av att behöva krysta kommer när barnets huvud har fått kontakt med bäckenbottnen. Hur man krystar är inget man lär sig, det finns i alla kvinnor och är en ren instinkt.
När huvudet har passerat genom bäckenbottnens muskellager börjar det tränga fram mellan blygdläpparna och sträcka det mjuka vävnaderna i vulva – barnets huvud blir för första gången synligt. Om fosterhinnorna fortfarande är hela kan det spricka vid denna tidpunkt. Medan huvudet föds fram får barnet fortfarande syre genom navelsträngen från moderkakan.

Ibland föds barnet mycket fort och huvudet och kroppen drivs ut med hjälp av en enda krystvärk. Men det kan också ta längre tid och kräva flera krystvärkar, beroende på vilken ställning du har och hur barnets huvud ligger.

Utdrivningsskedet upplevs antagligen mycket intensivt av barnet och adrenalinnivån blir aldrig högre någon gång senare i livet.

Efterbördsskedet – barnet är ute
Den sista delen av förlossningen, efterbördsskedet, är perioden från barnets födelse till dess moderkakan fötts fram. Med barnets första skrik startar andningen. Sedan kan navelsträngen klippas. Om allt är väl med barn och mor läggs barnet oftast på mammans mage.

Moderkakan, förbindelselänken mellan mamman och barnet, har under graviditeten suttit på livmoderväggens insida och försett barnet med syre och näring. När barnet är fött behövs den inte längre. Du känner hur livmodern drar ihop sig och efter en stund lossnar moderkakan från livmoderväggen. Det blöder lite från det ställe där moderkakan suttit. Du hjälper till genom att krysta lite och så glider moderkakan ut genom slidan. Barnmorskan tar emot den, vrider lite så att alla hinnorna följer med ut och kollar att den är hel.

Sist sys eventuella bristningar i slidan och mellangården ihop. När allt är klart får de nyblivna föräldrarna, vara i fred med sitt barn och i lugn och ro ta in allt som skett. Barnet kan få suga på mammans bröst. Så småningom ska barnet tvättas, vägas och mätas.

Hur känns det att föda barn?
Ja, eftersom jag har snittats så är jag nog inte rätt person att svara på det men… Jag kan ger dig lite teori från facklitteraturen.

Många kvinnor beskriver krystvärkarna som tidvattenvågor. De flesta uppfattar dom som oehört starka, något ursprungligt som tar över. De engagerar hela kroppen i ett okontrollerbart behov av att trycka på.
Vissa kvinnor anser att utdrivningsskedet är mindre smärtsamt än öppningsskedet, andra tycker tvärtom. Återigen visar vi att vi är unika, och att ingen graviditet är den andra lik.
En del kvinnor är så inne i förlossningen att dom inte hör eller ser något annat. Dom lever sig in i denna enorma händelse och låter kroppen ta över helt. Andra behöver mycket stöd och support från pappan och barnmorskorna. Några kvinnor kan känna att det är mycket påträngande med instruktioner och tycker att det är jobbigt att ha människor kring sig.
Hur just du kommer att reagera vet du inte förrän du är där.

Många kvinnor tänker ”det här går inte” eller ”jag orkar inte mer”, andra är rädda för att släppa efter då dom är rädda att gå sönder. Barnmorskan är där för att hjälpa dig. Luta dig mot henne. Be henne om hjälp och råd om du känner dig rädd eller osäker.

Djupa komplicerade känslor kan välla fram inom dig när barnet är fött och det kan vara svårt att beskriva vad du känner. En del känner sig bara överväldigade och kan ta svårt att ta till sig det som just skett. Andra känner lättnad över att det är över och förvåning över att dom kunde föda barn.
De flesta känner stor kärlek och en omtumlande lycka och glömmer ofta i den stunden all den smärta som varit del av deras liv en liten stund tidigare.
Men det kan vara bra att minnas att en för en del mödrar kan ta flera dygn innan de kärleksfulla känslorna kommer upp till ytan. Det är inget konstigt och det förekommer bland alla däggdjursarter.

De första timmarna efter att barnet har fötts är oftast mycket speciella. Tillsammans med barnet har ni gått igenom en väldig och intensiv upplevelse och det kan ta lite tid innan ni kan sätta ord på det ni känner och upplever. Barnet måste anpassa sig till världen utanför den trygga och välbekanta livmodern och det är viktigt att få vara tillsammans ostörda. Tillsammans, med alla sinnen, skapar ni nu som en familj den första kontakten.

Om något går fel
Ibland går något fel vid förlossningen och då kanske barnmorskan, eller en läkare, måste hjälpa till snabbt för att få ut barnet.

» Sugklocka
Sugklocka är ett hjälpmedel som används för att påskynda förlossningen. Om värkarna är svaga under utdrivningsskedet eller om barnet inte mår bra kan man snabbt avsluta förlossningen med en sugklocka. Sugklockan används också om kvinnan inte klarar av eller orkar krysta och förlossningen drar ut på tiden.
Barnmorskan eller läkaren fäster en liten sugkopp på barnets hjässa. Genom en vacuumpump skapar man undertryck så att klockan fastnar ordentligt. Sedan drar barnmorskan/läkaren i sugklockans handtag i takt med värkarna.
Med den extra hjälpen när mamman krystar så gott hon kan och orkar brukar barnet komma ut relativt snabbt. Efteråt har barnet en svullnad på hjässan där klockan suttit fast men den försvinner efter ett par dagar. Om barnet är medtaget kan barnmorskan behöva ta med sig barnet omedelbart efter födseln till ett sk akutrum eller en neonatalavdelning där barnet kan få vila sig i kuvös och bli undersökt av en läkare. Ibland kan barnet direkt få komma till sina föräldrar.

» kejsarsnitt
Mer om kejsarsnitt kan du läsa på kejsarsnittsektionen.

» Klicka här för att läsa mer om kejsarsnitt