Niomanader.se I samarbete med Babyplan®
Du är här:

Senast uppdaterad, 25 juli 2018, Av michael

Baby blues och depression

Baby blues, det låter lite som en titel på en halvdålig film eller namnet på en jazzplatta. Men det är något som många, ja kanske tom majoriteten av alla kvinnor som går igenom en förlossning, kommer att uppleva.

När jag började leta efter information om Baby blues, och om vad det innebar, så insåg jag hur lite information det faktiskt finns om detta jättevanliga tillstånd. Tänk vad många mammor som inte vet vad det är som händer i deras kroppar. Vad det är för fel på dom. Tänk vad många pappor som står handfallna och förvirrande när den nyblivna mamman bara gråter och gråter eller känner sig allmänt nere.

Vad är Baby blues

Baby blues är ett tillstånd av nedstämdhet, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar (från stor lycka till sorgsenhet) och utmattande trötthet. Ofta känner man inte igen sig själv, sina skiftande känslor och sitt betende och kan då bli än mer orolig.

Känslomässiga faktorer som en oplanerad graviditet, en för tidig födsel, minskad frihet, oro över utseendet och brist på stöd kan också bidra till att situationen känns förvirrande.

Dessutom finns det ett antal vanliga myter om livet som mamma som ofta odlas och späs på i böcker och broschyrer om graviditet, förlossning och livet som förälder vilka kan bidra till att en kvinna (och även en man) känner sig deprimerad och misslyckad som förälder.

Exempel på sådana myter kan vara att en mamma instinktivt vet hur hon skall sköta om sitt barn. Att bindningen till barnet måste ske omedelbart. Att barnet skall vara perfekt och aldrig gnälligt liksom att den nyblivna mamman skall vara perfekt.
I verkliga livet är det inte på det viset.

En mamma och en pappa behöver lära sig hur hon/han skall sköta om sitt barn. Bindningen tar ofta tid. Vissa barn är lättare än andra att ta hand om. Det finns inga perfekta mammor eller supermammor.

De kvinnor och män som påstår att allt med att vara förälder är lätt och att deras barn ”minsann aldrig…” (bla bla bla) ljuger antagligen.

När får man Baby blues då?

Bluesen slår oftast till några dagar efter förlossning, ofta i samband med att mamman kommer hem och bröstmjölken rinner till, men det kan även komma senare.

Alla upplever inte Baby blues lika intensivt, vi är ju olika, men var ändå beredd på att det kan hända just dig. Att gå från att vara lyckligast i världen till supernere kan framstå som skrämmande. Men detta passerar. Prata med din sambo/man om vad som kan hända så att han inte blir förskräckt.

Många kvinnor känner av bluesen ett par dagar (ungefär en vecka), sedan blir det gradvis lättare igen och man kan börja leva sitt nya liv som förälder. Men för en del kvinnor så är bluesen mer envis. Den håller dom i ett fast grepp och det kan vara mycket tungt och kännas mycket ensamt att vara mamma då.

Man kan känna sig värdelös för att man inte kanske har tillräckligt med mjölk (ännu), eller för att amningen inte känns bra, för att man inte vet hur man ska trösta barnet när det gråter, för att man känner sig tafatt, för att man är tacksam över att ha fått ett barn och ledsen för att livet inte blir detsamma igen.

För många blir bluesen ett tillstånd som faktiskt hindrar dom från att ta barnet till sig. Det är jobbigt och väcker ofta starka skuldkänslor hos mamman som mår dåligt över att inte förstå varför hon mår dåligt samtidigt som hon känner skuld för att hon inte kan/orkar/vill ta barnet till sig.

Naturligtvis spelar tröttheten in. Pappan kan göra en hjälteinsats genom att, i så stor utsträckning som möjligt, ta hand om barnet och låta mamman sova och vila.

Drabbas alla?

Nja, närapå! Men i olika utsträckning så klart.
Det har beräknats att 70 till 80 procent av alla nyblivna mammor upplever sådana här känslor.

Hur länge mår man såhär?

Ja, Baby blues anses då vara ett kortvarigt tillstånd och betraktas dessutom som fullt normalt. Det går oftast över utan medicinsk behandling inom cirka tio dagar efter förlossningen. Men självfallet kan man inte generalisera och måste vara medveten om att det kan ta längre tid, lika gärna som kortare tid.

Prata gärna med din barnmorska eller med din BVC-sköterska om du känner dig nedstämd och ledsen. Ibland räcker det med att någon lyssnar, förstår och förklarar(!) vad som händer för att det ska kännas uthärdligt.

Vad händer om det inte försvinner ändå?

Då kan det röra sig om utvecklad postnatal depression med så intensiva känslor av nedstämdhet, oro, frustration och förtvivlan att den nyblivna mamman har svårt att klara av det dagliga livet.
Deprimerade mammor kan ofta ignorera barnets behov eller tappa kontrollen och använda fysisk bestraffning, något som både är oacceptabelt och ohållbart.

Av 1 000 nyblivna mammor drabbas mellan 1 och 3 av en ännu allvarligare form av depression – postnatal psykos. Den kan yttra sig i vanföreställningar eller hallucinationer som ofta kretsar kring att skada sig själv eller barnet. Vid detta senare tillstånd behöver mamman få omedelbar läkarvård via vuxenpsyk.

Varför kan man drabbas av en postnatal depression?

Man har inte kunnat fastställa någon enskild orsak till postnatal depression. Både fysiska och känslomässiga faktorer tycks spela in. En fysisk faktor kan vara att nivån av östrogen och progesteron under de första 24 till 48 timmarna efter förlossningen sjunker kraftigt och hamnar på en nivå som är lägre än den var före befruktningen. Detta orsakar en abrupt förändring i kroppens funktioner. Detta kan utlösa en depression på liknande sätt som humörsvängningar och spänningar kan utlösas före en menstruationsperiod.

Hur vet man att man är deprimerad och inte bara trött?

Om man har flera av dessa symptom under en tvåveckorsperiod eller längre kan det vara tecken på en depression:
» Att man känner sig nedstämd eller ledsen större delen av dagen.
» Att man känner sig svag och har brist på energi.
» Att man känner sig skuldtyngd.
» Att man känner sig värdelös.
» Man kan inte glädjas åt något särskilt och tappat intresset för sånt som annars brukar kännas kul.

Försvinner en depression aldrig?

Det är tröstande att veta att postnatal depression har visat sig vara en sjukdom som är tillfällig och möjlig att behandla. Stöd från familjen och vila är kanske allt som behövs om symtomen är milda, men om depressionen gör att mamman inte kan fungera normalt, är det ett tydligt tecken på att hon behöver läkarvård.

Man ska inte vara rädd för att be om hjälp. Det är inte mammans fel att hon mår dåligt. Hon kan inte bara ”skärpa till sig” eller ”rycka upp sig” – det sitter djupare!

Antidepressiva läkemedel, hormonbehandling och samtal med en terapeut är vanliga behandlingsmetoder. Dessutom finns sådana alternativa behandlingsmetoder som örtmedicin, akupunktur och homeopati.

Du kan själv hjälpa till genom att till exempel äta näringsriktig kost (med frukt, grönsaker och fullkornsprodukter); undvika koffein, alkohol och socker; motionera lagom samt ta en tupplur medan ditt barn sover.

Eftersom en betydande faktor när det gäller postnatal depression är brist på vila, kan andra hjälpa till genom att ta på sig en del av hushållsarbetet och hjälpa till med att sköta om barnet. Undersökningar visar att det är mycket mindre vanligt med postnatal depression där släkten sluter upp för att ge stöd och råd. Ofta kan man vara till stor hjälp bara genom att lyssna medkännande, ge uppmuntran och undvika att kritisera eller döma.

Be om hjälp!

Berätta för någon hur du känner det, i synnerhet för din partner, familj och för andra mammor i tex föräldragruppen. Du är garanterat inte ensam om att känna dig nere och stöd från andra behövs.
Be andra (pappan spelar en jätteviktig roll) hjälpa dig att ta hand om barnet, göra hushållssysslor och uträtta ärenden. Din man kan mata barnet på kvällen och natten (du kan pumpa ur mjölk eller ge ersättning) så att du får sova.

Se till att du får tid att ägna dig åt dig själv, om det så bara blir en kvart om dagen. Försök att läsa, ta en promenad eller ta ett avslappnande bad. Eller sov!
Även om du bara lyckas få en sak gjord per dag, är detta ett steg i rätt riktning. Det kanske kommer dagar när du inte orkar göra något över huvud taget. Försök då att inte bli arg och besviken på dig själv. Försök klä på dig och lämna huset åtminstone en liten stund varje dag. Miljöombyte och lite frisk luft kommer att göra både dig och ditt barn gott.