Testade positivt för ägglossning den 29 november. Det var lite konstigt tyckte jag. Ägglossningen kom väldigt snabbt efter avslutad Pergotime-kur. Så hade det inte varit innan. Jag hade haft ägglossning ganska sent, med en relativt kort lutealfas.
Men i vilket fall så kom det ägglossning och jag var mest glad att jag hade brytt mig om att ta ett ägglossningstest fastän jag tyckte att det var tidigt.
Nu skulle det göras bebis minsann.

Månaden innan hade jag ätit dubbel Pergotimekur (mest för att jag var otålig) och resultatet hade blivit....ingenting. Inga ägg, ingen ägglossning. Jag testade med ett helt paket Clearblues ägglossningstest och några från Gamp innan jag till slut insåg att det inte skulle bli någon ägglossning den månaden.
Därför var jag extra glad när ÄL-stickan visade ett starkt tydligt blått streck den 29 november.

Vi satte genast fart.

Jag testade, mest för skoj, dagen efter och det blev positivt resultat igen. Att få positivt två dagar i rad hade hänt förr så vi körde på igen.
Dag tre, den 1:a december, var mannen bortrest och det blev inget.
På kvällen kände jag hur det fortfarande tryckte lite och drog i äggstockarna. Så jag tänkte; "Ah vad f-n jag testar väl igen!".
Jag hade ett test över från förra månaden. Kissade i en burk, doppade ÄL-stickan och fastän jag testade med icke koncentrerad urin (jag hade ju druckit mycket vatten och juice på kvällen) och fastän det var sent på kvällen fick jag MEGA-blått utslag igen. Lika starkt som de två dagarna före.
Nu blev jag konfunderad. Inte kunde väl ett ÄL-test visa pos tre dagar i rad heller?

Jag frågade några tjejer på nätet som verkade väl bevandrade i det hela och vi kom fram till att det nog var så att jag hade ÄL iallfall...eller nåt.
Hmmm...

Den 3:e december var jag uppe tidigt, skulle till jobbet.
På toapappret kom det ett par droppar blod. Klarrött.
Jag blöder väldigt sällan utan orsak egentligen, ja jag blöder ju knappt när jag har mens faktiskt och hade avslag (blödning efter förlossning) i mindre än en vecka. Jag måste erkänna att jag aldrig sett ”spontant blod” förut i hela mitt liv och vart jätteförvånad.
Gick till jobbet och tänkte inte så mycket mer på det...
Ok, kanske lite. Ok, mycket! Jag erkänner.

Klockan 23:30 samma kväll stod jag på toaletten och borstade tänderna.
Jag fortfarande att kändes som ÄL i livmodern (som en molande värk liksom) så jag sneglade på hyllan där ÄL-testerna låg och tänkte att; ”Jag testar väl igen för inte kan man ha ÄL i fem dagar heller!”.
Men jovisst...
ÄL-stickan blev superblå och jag blev mycket mycket konfunderad.
Det är ju fem dagar sedan jag fick POS på ÄL-stickan första gången. Sådär ska det inte fungera!
Äl-tester ska sluta visa POS när stegringen av det luteniserande hormonet är förbi (precis innan ägget släpper).

Jag stod där med testet i handen och fattade verkligen ingenting.
Såg graviditetstesterna på hyllan, ett tvåpack. Kanske skulle man testa ett iallafall. Det fanns ju tjejer som testat positivt för graviditet med ÄL-tester (ja alltså testerna reagerar på graviditet) och det var ju uppenbarligen något skumt i görningen här.
Jag öppnade ett graviditetstest efter en stunds tvekan.
Maken sov redan, utslagen efter sin dag hemma med lillen och lille Bus snusade i sin säng.
Det var följdaktligen så tyst i huset att jag nästan kunde höra mig själv andas.

Jag doppade stickan i urinen och räknade.
Ettusenett, ettusentvå, ettusentre, ettusenfyra, ettusenfem...
Uppsugningsdelen blev knall-rosa och efter bara nån sekund såg jag hur urinen sökte sig in i resultatfönstret.
Jag förväntade mig det vanliga vågräta strecket.
Tittade ut genom fönstret i ett par sekunder och tittade tillbaka igen och där var det: ett starkt tydligt blått LODRÄTT streck.
Va? Vänta lite nu... Ett lodrätt streck? Det ska det ju inte vara. ”Strecket går åt fel håll!” tänkte jag och kollade i bi-packsedeln. Vad gör man då?
Sneglade på testet igen och där var nu ett....svagt vågrätt streck också... Det blev ett pluss. Ett PLUSS? Det betyder ju ”gravid”.
Är jag gravid?
VA?

Jag stod där och höll i testet och såg hur kontrollrutan fick ett lodrätt streck i sig. Testet hade utförts på ett korrekt sätt. Där fanns ett pluss och ett pluss betydde gravid.
Jag satte mig ner på toalettstolen.
Hur gick det här till?

Jag tassade in till mannen som låg under täcket. Jag tände lampan och petade på honom.
”Du måste titta på en sak.” sa jag.
Han tittade yrvaket upp och jag visade honom testet. Förklarade hur det skulle se ut om man var gravid respektiva om man inte var gravid. Han kollade på bi-packsedeln (typiskt män) och sa; ”Jag tror att du är gravid.”.
Jag tittade på honom, hade nog inte fattat detta ännu.
Hur kunde jag vara gravid? Jag hade ju testat negativt innan jag började med Pergotime båda månaderna innan.
Vi bestämde där i förvirringen att jag skulle ringa gyn på måndag och be dom ett blodprov, för att fastställa graviditet, samt ett vaginalt ultraljud.

Jag började fundera febrilt....
Jag kunde omöjligtvis ha blivit gravid under sista ÄL (eller ja, då stickorna visat positivt den 29/11). Det var för tidigt och ett ägg skulle inte ha hunnit fästa sig i livmodern. Månaden före hade jag ju inte haft ÄL alls. Hello? Jag hade inte haft ÄL sedan oktober!? Eller?
Jag tittade igenom mina anteckningar. Senaste ägglossning som jag var säker på skedde den 3-4 oktober, men jag fick ju mens den 18/10. Jag surfade snabbt till min graviditetsuträknare och knappade in första dagen på sista riktiga mensen 10/18/2004.
Du är i vecka 7+0.

Va?
Vecka 7+0. Vecka 8 alltså. Oj.
Inte kan jag vara i vecka 8 och inte ha en aning. Näää....eller? Eller jo, så var det ju nästan förra gången faktiskt. Lillprins Bus fick vi ju reda på i vecka 6+6.

Jag lade ut bilden på gravtestet på forumet på nätet och avvaktade reaktioner. Det blev grattis. Om andra trodde att jag var gravid så var jag nog det. Men...tänk om något hade gått fel nu när jag hade ätit Pergotime. Man får inte äta Pergotime under graviditet.
Jeeesus.
Jag gick och lade mig. Trodde att jag skulle kunna sova. Ja, eller hur? Jag vände och vred på mig till klockan två då jag somnade, på något sätt.

Vaknade klockan 8 nästa morgon, den 4 december, av att lillen låg i sin säng och sjöng.
Jag hoppade upp, hämtade honom och medans han vädrade rumpan på skötbordet passade jag på att göra ett nytt graviditetstest.
Det blev positivt igen. Lika snabbt som kvällen före.
Det sa bara svoch och det var ett starkt blått pluss på testet. Ingen tvekan. Fast likt förbannat var jag tvungen att läsa lite på bi-packsedeln.

Är jag verkligen gravid?

Jag ringde gynekologmottagningen på Nyköpings sjukhus på måndag morgon klockan 8. En ganska otrevlig människa svarade och meddelade att det minsann inte fanns några akuttider om man inte blödde eller hade ont.
Ähum...nähä.
Jag fick iallfall, efter mycket suckande, tid på fredagen, klockan 10:30. Fem dagar. Jag skulle behöva vänta i fem jäkla dagar för att få besked. Hur skulle jag stå ut?
På något sätt gjorde jag det och på fredagen klockan 09:30 satte jag mig i bilen.

Jag darrade. Jösses. Jag satt däri väntrummet och tittade i en Allers. Tittade på bilder så klart för jag kunde inte koncentrera mig på texten. Jag kollade på klockan.
Tick, tack, tick, tack...

En kort liten kvinna vid namn Adwhar kom och hämtade mig. Hon var gynekolog.
Jag började med att förklara läget (hon var inte min ordinarie gyn) med Pergotime och allt och att jag inte visste när det kunde ha hänt eller något.
Hon kollade på min organiserade lista över menstruationer, ägglossningar och gravtest och sa att hon trodde att det var en tidig graviditet.

Hon bad mig lägga mig i gynstolen och hämtade VUL-maskinen.
Hon vevade runt. Jag kände hur jag blev kall. Jag såg ingenting. Inget. Nix.
Ingen blinkande prick som när vi sett lillprins Bus på VUL. Det vara bara svart.
Så sa hon; ”Ja, du är i vecka 5. Det ser helt normalt ut. Det är en tidig graviditet och jag kan bara se en skugga av ett embryo. Men det är som det brukar vara så det är ok.”

*pust*
Jag är ju gravid! Hurra!

Jag frågade lite försiktigt om Pergotime är farligt under en graviditet och hon svarade nej. Det var inte farligt. Man ska bara inte äta ägglossningsstimulerande under en graviditet. Men det fanns inga direkta risker förknippade med Pergotime för fostrets del.
*pust* igen.

Jag fick en ny tid för återbesök den 27/12. Då trodde Adwhar att man kunde se betydligt mer och även räkna lite mer exakt när bebisen blivit till. Jag fick inte datumen att gå ihop.

Den 27:e december, efter en lååååång och seg jul som aldrig verkade passera, så satt jag där igen i väntrummet i Nyköping. Fick träffa en manlig gyn. Man var lite butter men trevlig. Inget snack...bara hopp upp i stolen.
Usch vad nervös jag var. Tänk om det var nåt fel nu. Om bebisen inte fanns...om skuggan var borta...om...om...
Han pekade på skärmen och sa; ”Där är hjärtat. Jag ska mäta lite.”
Den levde! Hurra!
”Jag får det till vecka 7+4.” sa han. ”Stämmer det?”
”Ingen aning!” sa jag. ”Jag vet inte när bebisen blivit till men Adwhar sa vecka 5 i början på decmber.”
”Ja, då verkar det ju korrekt” sa han och tittade på skärmen. ”Jag skriver ut några bilder.”
Jag var gravid! Det var ok! Tiden stämde. Gravid! Hurra!
Det är en tjej. I’m sure!

Klicka fär för att läsa om när Emmy kom till världen

/AnneSophie