Det var verkligen ingenting planerat med denna lilla bebis.
Allt var vid detta tillfälle helt upp och ner. Min mamma hade fått reda på att hon hade cancer och min sambo skulle snart ge sig ut på en 3-månaders resa jorden runt med sin pappa och bror.

Jag hade gått över tiden och bestämde mig för att köpa ett gravtest vid detta tillfälle var jag på södersjukhuset så jag köpte det där och tog toaletten som fanns vid huvudentren.

Fjärilarna i magen flög i full fart medans jag försökte få upp asken med gravtestet.. Det blåa strecket kom på en gång. Min reaktion blev att jag kastade testen sprang till Apoteket och köpte ett nytt, sen åkte jag hem för att göra detta test hemma.
Väl hemma hade min sambo kommit hem, jag gick in på toa utan att säga någonting. Även detta test visade positivt och känslan som jag kände då var helt underbar.

Jag gick ut och visade testet för min sambo. Efter en massa prat kom vi fram till att skaffa barn just nu inte var någon bra idé då vi bråkat mycket på sista tiden och då han även skulle ut på en lång vi bestämde oss för att vänta några år innan vi skulle skaffa barn jag var ju ändå bara 22 år.

Dagarna gick och jag hade bokat tid för en abort.
Kvällen innan det var dags satt jag och min sambo och tittade på ”Forrest Gump”, efter filmen tittade han på mig och sa att han ville att vi skulle behålla barnet. Jag har nog aldrig haft en sån känsla som när han sa dessa ord. Lång inne i mig hade jag nog känt att är det här verkligen rätt. Jag bär på ett under i kroppen ska man välja bort det?

Efter en stunds prat om allvaret med ett barn och att det verkligen ska vara båda som vill så bestämde vi oss för att avboka tiden dagen efter.. Åhh så skönt det kändes.
Det som låg över mig var dock att min sambo snart skulle på sin resa. Det var nu bara 1 vecka kvar tills han skulle åka så vi bestämde oss för att åka runt till alla vi kände och berättade nyheten trots att det var så tidigt i graviditeten.

Jag var mest nervös över att berätta det för mina föräldrar.
När vi kom dit var mamma, pappa och min lilla syster hemma. Vi satte oss ner och skulle precis berätta när min lillasyster frågade ”Är du gravid?”.
Ja vad säger man...
Min mamma och pappa blev jätte glada och det enda min mamma kunde säga var att nu måste hon bli frisk från cancern så hon får se detta lilla liv. Hon satt sen och ringde till sina vänner och berättade.. Jag var så glad för att hon var så glad.
Min lilla mamma..

Dagen kom då min sambo åkte och det var så fruktansvärt jobbigt. Jag följde med till Arlanda för att säga hej då.
Sen löpte tiden på men min mamma blev dock sämre. Jag jobbade denna tid på dagis vilket jag trivdes med. Magen växte och jag såg fram emot ultraljudet. När den dagen kom gjorde jag detta på Karolinska. Min mamma var vid det tillfället även inlagd där så så fort jag var klar skyndade jag dit för att visa den underbara bilden på mitt lilla barn.
Tårarna kom så fort jag kom in genom dörren till mamma, pappa var där och sa att mamma inte varit kontaktbar på hela dagen. Men som om gud kunde känna alla krafter så fick mamma liv när hon hörde att jag var där. Hon vände sig till mig och sa ”Jessica min underbara dotter.”.
Jag visade henne bilden på fostret och hon verkligen kämpade för att hålla bilden själv. Detta kommer jag aldrig att glömma hon var så glad men ändå så liten och hjälplös.

Dagarna som kom sen är som ett enda stort regnmoln.
Min mamma lämnade oss.
Vi var alla där när det hände jag, min pappa och mina systrar. Hon somnade in och jag har aldrig känt mig så liten när det hände.

På kvällen kom samtal från min sambo vilket kändes skönt men det skulle varit bättre om han funnits hemma vid detta tillfälle. Han lovade att komma hem till begravningen. Först vägrade försäkringsbolaget att betala för biljetten men efter lite hjälp att pratkunniga personer så fick han resa hem.
Efter begravningen så skulle min sambo åka tillbaka till Thailand och han ville att jag skulle boka första lediga biljetten och komma ner för att komma bort från allt tråkiga så kunde vi ha en mysig semester i Thailand.
Detta gjorde jag så 2 veckor senare var jag och magen på väg ner. Det kändes jätte skönt skulle jag nu kunna få glädjas över min graviditet. I Thailand var det varm och skönt och jag fick ny energi.

Sista tiden innan förlossningen mådde jag hur bra som helst.
När det väl satte i gång.. Jag vaknade på natten av att det molnade lite i magen. Jag förstod vad som var på gång och bestämde mig för att ta ett bad och bara koppa av. Efter badet var det tv:n som gällde.. Tur att det var OS annars hade det bara brusat på tv:n.
Min sambo vaknade när klockan ringde och trodde han skulle bege sig till jobbet men icke det. Efter någon timme var det dags att sätta sig i en taxi och åka till karolinska. Väl där var jag öppen 3cm. 2 minuter senare 5cm. Jag fick ett stort rum som egentligen inte var ett förlossningsrum men det var det enda som fanns kvar.
Fy vad ont det gjorde. Fick ingen hjälp då barnsköterskan tyckte att jag själv hade satt mig i denna situation (herregud vad jag ångrar att jag inte anmält denna person). När sköterskorna sen bytte pass så fick jag två underbara sköterskor som tog väl hand om mig. Hanna kom på 3 timmar och hon var världens underbaraste. Hur hade jag ens kunnat tänka på att välja bort detta underverk?? Namnet Hanna kom när hon föddes det var lika naturligt som att gå upp på morgonen.
Jag var så lycklig.

Hanna fick min mammas namn i andra namn vilket betyder mycket för mig.

Eftercitat...
Ja, vilken röra det var innan Hanna kom men jag är så glad att vi inte valde bort henne. Hanna är mitt under. Jag väntar idag mitt 3:dje barn som beräknas komma i början på nästa år. Jag har även en till dotter som är 3 år. Barnet som jag väntar är en liten kille. Jag och min sambo (eller nu mera min man) har ett väldigt bra förhållande och vi är väldigt lyckliga. Mina andra graviditeter har varit planerade. Så de små tofflorna skulle komma bra till användning för bebisen i magen..

Lycka till alla ni som är gravida!

/Jessica